Jag är ensam, men ändå inte. Suckar lite åt mig själv, för jag är patetisk också. Jag har alltid varit ensam, till och från. Under korta perioder har personer ryckt mig ur det ensamma tillståndet men på något sätt faller jag ändå tillbaka. Grejen är den att jag vill hitta på lite galna saker nu.. Få för sig att åka på kryssning och supa ner sig eller sitta vid sjön och grilla.. Whatever.. Men det är inte så lätt. Jag är inte den som rycker tag i folk för att göra saker, jag vill bli medryckt. Men det kan man ju ändå inte förvänta sig? Eller hur? Så nu går jag här, med min tjej, som har fullt upp med barn och känner mig ömklig. Jag vill ha kul, har missat alldeles för mkt.

Jag vill åka på festivaler iklädd lackkläder och headbanga till band som jag inte kan namnen på. Jag vill, äsch, vad som helst.

Draa med mig på galna upptåg!